Igår hade jag en spontankväll med Hanna då jag ansåg att vår träff för typ två veckor sedan inte kunde vara den sista.

Fyra nätter innan vi drar. Spännande. Men det känns trist att säga hejdå till folk, att inte kunna träffa alla man lämnar här hemma.  I och för sig är jag ju inte borta så himla länge, ett halvår/år går ju fort? Så egentligen är det ju mer ett "hej, nu är det ett tag tills vi ses men det är inte så långt kvar ändå". Men jag antar det beror på att man byter land och inte bara stad. (Sen får vi ju hoppas att vi lyckas fixa jobb och boende nu då så jag inte kommer hem mitt i alltihop efter två veckor. Det skulle kännas lite fult.) 
Snart kommer Anna. Sista gången vi ses innan jag åker, men det kommer inte dröja länge innan vi möts igen, på riktigt. I december kommer hon till London så då kan vi ses, wooh! Happiness.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback