ellerhur.blogg.se

Det känns så bra det här. Att vara hemma igen. Jag saknar inte London längre. I början gjorde jag det några dagar. Men liksom det var väl väntat. Men nu - nej. Inte längre. Eller jo, småsaker som kanske var det där lilla extra. Typ friheten att kunna göra vad man ville när man ville. Men det är nog bara det. Ser tillbaka på allt roligt jag gjort där borta och tänker att jo, visst kan jag komma tillbaka på besök nån gång. En helg eller kanske någon vecka. Men inte för att bo där igen. I hopträngda, svinigt dyra, sunkiga kollektiv, eller bo någonstans ute i nån håla i ytterzonerna. Det är inget jag saknar. Inte heller livsmedelsbutikerna med idiotsystem eller de skabbiga gatorna. Jag är absolut inte negativ mot staden; hade jag inte bott där redan skulle jag vilja flytta dit för det var riktigt kul. Men när man bott där en gång, redan gjort och upptäckt allt det där nya förut, så känns det just nu som att det inte finns något som får mig att vilja flytta tillbaka dit. London är underbart, men. Det finns en massa men. Och nu är jag tillbaka här och det är så rent och fint. Jag är tillbaka hos mina gamla kompisar som jag saknat så mycket och jag bor i en fin liten lägenhet som inte kostar skjortan fastän den inte delas med 15 andra människor. Och folket är nära och det finns plats för spontanitet och det är lugnt och man känner inte stressen från de miljontals människorna på gatan som förr. Det är så jäkla skönt. Och jag kan cykla igen utan att behöva riskera livet ute på vägarna och det är så härligt för jag älskar att cykla. Man liksom bara flyger fram och det går fort och lätt och det äger. Dessa tankegångar om London kommer dock säkert gå i vågor men just nu surfar jag på vågen som ett jäkla proffs och mår bara bra.