ellerhur.blogg.se

Varning och förlåt mig för denna långa text utan bilder som är egentligen helt jättecheesy och nästan dramatisk, som en historia, en redogörelse osv osv men det är härligt att skriva sånt här, på detta sätt, att få skriva av sig om allt för man mår bra då, och natten har börjat gå över till morgon och jag är ensam och dygnar och är lugn och lättad men deppig och trött så därför är det okej att det här inlägget blir som det blir. Ni kan sluta läsa här egentligen. Bespara er tiden till något vettigare. Jag lovar.

Det är inte många som vet om detta än. För jag har bara sagt det till några få.
Så kanske blir detta världens överraskning för er, eller inte. Jag vet inte. Men iallafall.

Idag flyttar jag ifrån London. 

 

Om några timmar kommer jag befinna mig hemma igen, i Umeå, i Sverige. Bland familjen och gamla kompisar. Det kommer kännas bra att komma hem igen, fastän jag är fylld av ångest och vemod av att lämna London. Eller var fylld av ångest och vemod. Just nu vet jag inte vad jag känner för jag tror inte jag riktigt inser att jag flyttar härifrån. Det kommer bli så kul att komma hem igen och kunna hänga med systra mi som jag saknat så jävla mycket och jag har redan mycket att längta till, men som alltid när man lämnar något så tar det emot lite. Och det gör det nu med. För jag har haft så himla roligt under detta år, lärt mig så mycket nytt här borta och förändrats till det bättre. 

 

Jag tror att jag upplevt både de bästa och värsta tillfällena i mitt liv här faktiskt, om jag ska vara ärlig. Jag har mått både som bäst men också som sämst. Jag hatade denna stad i början för jag hade en sådan sjuk hemlängtan, men med tiden fick jag upp ögonen för dess charm, upptäckte och upplevde en hög av nya saker. Jag hade massa roliga dagar och kvällar och helger fastän vi jobbade som svin ibland, och saker blev bara allmänt jättebra. Jag gillar livet man får fastän det har sina nackdelar, men det har allt. Saker och ting är så annorlunda, ibland helt otroligt bra och ibland helt sjukt idiotiska vilket man får skratta åt många gånger och jag trivs bra med att bo i ett engelsktalande land och ha mitt egna hemliga språk som egentligen inte är så hemligt alls faktiskt. Men trots det är nu det dags för nya tag och dags att åka hem ett tag. Kanske kommer jag tillbaka, kanske åker jag någon annanstans. Vi får se. Men jag är nöjd med allt jag gjort här borta och ångrar ingenting. Jag har så många bra minnen att tänka tillbaka på, så många bilder och jag är så jäkla nöjd över att jag skaffade denna blogg som jag kan läsa igenom ibland, gå tillbaka bland arkiven och le åt allt vi gjort. Det är svårt att förstå att det redan gått ett helt år, men tiden går ju fort när man har roligt.

 

Det svåra med att flytta härifrån kommer dock inte vara att lämna staden i sig, även om jag kommer sakna att gå på dessa skabbiga gator och åka buss på fel sida av vägen nu i början. För trots allt är det bara en stad. Utan det är ju livet här och mina vänner. Elina och Sofie, mina två kompanjoner jag levt ihop med i ett år, varav nio månader i samma rum.  Mina systrar, my mom and dad, mina partners in crime och allt annat. Det suger så jävla hårt att behöva att lämna dem för vi har upplevt så mycket galet ihop, gått igenom så mycket konstigt, levt nästan på varandra utan att ha bråkat och vi har haft så sjukt kul. Kommer sakna allt parkhäng, våra street food luncher, alla middagar på tragus, alla kvällar när vi äter glass och kakor i nåns säng och pratar om typ allt, alla skabbiga pubar vi hängt på, alla missade nattbussar och allt ramlande fram på gatorna när vi inte bryr oss ett skit om någonting. Alla minnen från våra boenden, gula rummet, tysken, dubbelrummet med "the crack", trippelrummet och the fucking Italians, hur vi sparkar upp dörren varje kväll i Paddington och "köp fler spara mer" ciddelidde. Typ detta kommer jag sakna rätt mycket. Svinigt mycket. Och det känns så himla underligt att vi inte kommer kunna hänga varje vecka längre, att vi inte kommer bo i samma stad eller ens samma land. Konstigt. Tråkigt. Det sög att lämna er ikväll ska ni veta.

 

Men, nu ska vi inte bli alltför ledsna här. Jag får vara glad över att jag varit med om allt detta, glad över att jag flyttade hit ihop med dem och glad över att jag flyttade hit över huvud taget. Det bästa jag gjort och jag är så nöjd med allt. Ett fint år har passerat, alldeles för fort egentligen, och jag har haft det bra. Och det känns bra. Fastän jag sitter på flygplatsen nu, dricker min sista kopp Starbuckste för denna gång och väntar på mitt flyg som går om några timmar. Det känns bra ändå.