Mitt liv denna vecka.

Måndag och jag har inget speciellt för mig; livet som arbetslös ger en rätt mycket fritid. Så på eftermiddagen tar jag bussen till min arbetslöse vän och går på Poppy's i Shoreditch för att äta Fish n' Chips. Faktiskt första gången jag äter Fish n' Chips i landet med Fish n' Chips, ifall man inte räknar med den kvällen i höstas då vi delade på en portion, vilket jag inte gör. Det är jättegott och vi får Coca-Cola på glasflaska. 


Och i tisdags efter lite fix hemmavid tog jag bussen till Camden för att återigen möta upp Elina. Drog till Camden Lock Market och köpte oss varsin låda skabbig kinamat till middag för 3 pund. 


Gick och satte oss vid Regents Kanal för att käka och det var fint. 


När kvällen närmade sig gick vi förbi Costa och köpte te för att ta med oss på en promenad till Primrose Hill där vi satte oss för att titta på utsikten. En av mina absoluta favoritplatser i London och man mår så bra däruppe med vyn över vår vackra stad. Jag har hängt här ganska ofta under dagtid men faktiskt aldrig någonsin på kvällen, så det var en ny upplvelse för mig. Ljuset från staden var så himla fint och månen lyste klart och London Skyline syntes tydligt mot kvällshimlen. Är bara så ledsen över att kameran inte är lika ljuskänslig som ögat för som vanligt är det så mycket vackrare i verkligheten. 


I onsdags promenerade jag in till centrum för att möta upp Karin, en gammal kompis ifrån Täfteå som jag inte träffat på år och dar. Nyinflyttad som Au Pair i nord öst och vi möttes upp för att ta en fika och snacka om allt och inget på cafét Sacred vid Carnaby Street, typ mitt favoritcafé som jag uptäckt nyligen. Dricker roobioste ur tekanna och mumsar på världens största bit morotskaka. Förlåt för de mörka bilderna.

Hänger hela dagen tills jag måste dra mig hemåt, kutar till bussen som presis åker förbi och väl hemma i väst hoppar jag av tidigare än vanligt för bussen fastnar i en galet lång bilkö?? Fastän det aldrig brukar vara trafikstockning så sent som halv åtta på kvällen och jag fattar inte varför, men ah, London baby. 

Och igår gick jag till min frisör Nadia Jönning för att blondera håret! Nadia Jönning är en svenska som öppnat frisörsalong här borta och hon är på riktigt den bästa frisören jag någonsin varit hos. Ni som befinner er i London; gå till henne om ni vill fixa håret för jag lovar att ni kommer bli nöjda. Hamnade på Nadias instagram med före och efterbild på mitt nästan vita hår och skillnaden är stor. 


Resultatet utomhus i dagsljus! Isigt blont och nästan vitt. Så galet nöjd och jag känner mig så jävla snygg, precis som man ska när man lämnar en frisörsalong och precis som man egentligen alltid ska känna sig. Usch dock för mitt hårs onaturliga fall på resultatbilden som det blir efter hårfön och usch för frontkamera.
 
På kvällen blev det pubhäng med cider, öl och Elina på ett mysigt ställe någonstans i Soho innan vi gick vidare till China Town för att gå på O'Neill's, en flera våningars pub med klubb som är det bästa stället i centrum enligt mig för av alla mina utekvällar i centrala stan har jag  haft roligast där. Också stället där det mest oväntade kunde hända och det är väl spännande för oväntade händelser minns man. Liveband, bra blandning av musik, mycket dans för jag älskar dans; massa folk, hyfsat skitigt och halvskabb men det är så det ska vara för att man ska ha roligt. Ju skabbigare desto bättre nästan är filosofin här borta.

Kommentarer
Sofie säger:

Fan vad fina bilderna på chinatown var!!

Svar: Ellerhur! Överraskad över hur bra de blev :)
Emelie Ångström

2014-09-12 | 19:57:41
Bloggadress: http://sofiemarklunds.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback