Idag fyller min fina storasyster 20 år.
Grattis på födelsedagen kära syster! Jag saknar dig jättemycket och jag skulle vilja ge dig en supermegastor grattiskram men det går inte så du får en i tanken istället. Hoppas solen skiner och att allt är bra, här är det moln men vad gör det. Du får ha det bäst idag, parta lugnt haha. Jag har ingen bra bild på du och jag just nu (vad hände med den från förrförra fredagen???), så här får du en liten GIF som present istället.
Och jag vet att du inte sett Avengers men ändå. Den är kul ^^
Provjobb på stans coolaste burgarplace kändes det som.
Igår fick jag provjobba 2,5 timmar på en restaurang som var hur skön som helst. Eller jobba och jobba, jag fick springa efter en annan servitris för att lära mig alla uppgifter. Men det var kul och chefen sa han skulle ringa så jag får hoppas på det. För hittills är det bara det och ett caféjobb jag fått napp på. Idag var jag på intervju på caféjobbet vilket väl gick helt okej; ganska svårt att läsa av då det var de vanliga frågorna som brukar ställas och att fler personer skulle intervjuas efter mig. Kvinnan skulle ringa hon med om de var intresserade. Så vi får väl se. Hålla tummarna, typ.
Jag valde att gå genom stan istället för att ta tuben till NI-nummermötet jag hade idag (jag hittade stället äntligen) och på vägen gick jag förbi ett bageri med bröd som såg underbart goda ut (älskar nybakat bröd), den här glaspatronen eller vad det nu är, och så hamnade jag mitt i en klunga av kostymnissar.
Gick förbi den här glasbyggnaden. Hade ingen aning om att den var byggd på nån sorts plattform.
NI-nummer-informationspapperet man fick. Jag mötte upp Elina och Sofie efteråt och de hade varit på lägenhetsvisning som de tyckte ändå kändes hyfsat bra, så kanske har vi nåt på gång här. Och så var det fin mosaik i tunnelbanan.
Åt middag på Pizza Hut; megastor veggiepanpizza delad på tre. Mums!
12 timmar i centrum för att missa ett möte och vänta på en värdelös lägenhetsvisning.
I morse åkte jag in till stan för att gå på möte om NI-numret, och förberedd och allt hade jag googlat adressen och tagit till extra mycket tid för att jag skulle hitta rätt. Då började det med att tunnelbanan krånglade och att vi stod still ganska länge så tiden började rinna iväg och jag fick mindre tid till att hitta stället. Sen när jag väl kommit fram så visade inte kartan exakt vart stället låg, så jag fick fråga förbipasserande folk om de visste. Alla var väldigt trevliga och hjälpsamma så det kändes bra, även fast de inte gav rikigt rätt vägbeskrivning. Men tillslut kom jag ändå fram till stället, fem minuter för sent, anfådd och svettig då jag sprungit runt några kvarter med vinterjacka och vinterskor eftersom jag dessutom fått lite ont i halsen, och så säger mannen i receptionen att de inte alls har hand om NI-nummer. Att jag var på helt fel ställe. Så jag fick istället ringa och boka ett nytt möte (gratis ringtid denna gång), och så fick jag en fullständig adress så förhoppningsvis kommer jag hitta rätt då. Men lite surt kändes det då jag gick därifrån så jag hade inte den största lusten att börja söka jobb då man måste vara glad och trevlig. Därför började jag strosa omkring i olika delar av London och hittade små fina caféer i trånga och mysiga gränder och bakgårdar. Gränder är någonting jag tycker hur mycket som helst om just i London, för de kan vara väldigt små så att de knappt syns, men samtidigt innehålla många fina ställen.
Först ramlade jag på den här gatan med massa färgglada hus. Där låg en liten innergård (som jag fortfarande inte vet vart den är).
Jag hittade även en liten innergård mellan två gränder som hade ett café och det var jättegulligt. Men min mobil var död då så jag kunde inte ta kort. I allafall mötte jag senare upp Elina och Sofie och vi åt tidig middag innan vi fortsatte att söka jobb. Jag fick en provjobbning imorgonkväll på en restaurang, så nu har jag två saker på gång. Hoppas nåt blir positivt.
Pasta med irländska köttbullar tilll lunch och en hög med bakelser i ett bageri som vi stirrade in i.
Och tillsist så for vi på lägenhetsvisning vid King's Cross klockan åtta, men hon som skulle visa lägenheten var en timme försenad. Och hon mumlade bort en ursäkt som inte dög alls. I allafall tog hon oss till lägenheten som var ett skämt. Den "nyrenoverade" lägenheten hade golv utskärt på måfå, rören mot golven låg på träklossar, de hade delat av ett rum till två små rum med en gipsskiva, där gipsskivan stod emot fönstret och elementet under och på så sätt delade av dem med. Inte särskillt brandsäkert va. Och det var bara smuts och sunk och det var inte alls bra. Så vi for hem och köpte godis istället.
Såhär såg vi ut då vi väntade på tåget vid King's Cross.
(VIssa bilder är Elinas).
Just another manic monday ~
Imorse ringde ett café mig och bad mig komma på intervju på torsdag. Wooh! Det känns bra, ännu bättre att jag fick svar så snabbt då jag ansökte via deras hemsida typ vid tolv igårkväll. Men ändå kommer jag fortsätta söka jobb, man kan ju inte göra annat. I övrigt har vi idag också skaffat NI nummer, så då är det avcheckat från listan i allafall. Samtalet vi ringde för att boka mötet kostade dock £6 pund (drygt 60 spänn)! Helt sjukt vad dyrt. Men ja, det är ju nåt man behöver. En annan sak som vi märkt ha dragit pengar är även tågresorna till och från stan. Ca 350 kronor på knappt en vecka. Måste kanske börja åka buss, fastän det troligen tar evigheter in till centrum med den.
Tåget när jag och Sofie väntade på Elina och Green Street, stora gatan vi bor hyfsat nära just nu.
När vi kom hem var tjejerna trötta.
Middagen som bestod av en lite fylligare variant av fattiglappsmaten vi lagade i fredags drack vi med coca cola och jag fick ta en kopp för det här huset har tydligen bara två glas. Och min mormor måste vara den gulligaste som finns; när jag åkte till London skickade hon med mig ett paket jag inte fick öppna förrän jag var framme och däri hittade jag ett par stickade sockar med katter på! De är så himla söta och jag kommer nog ha användning av dem mycket nu när det blir höst och regn och kallt. Supermys!
Helgen i bilder
Fredag och vi sorterar ihop våra megahögar med CV:n. Världens slarvfel med hur flytande engelsk jag är och Elina sätter ihop häftapparaten.
Lagar fattigmansmat av pasta och tomatsås för att vi inte fattar hur konservöppnaren till bönburken fungerar.
Sofie som inte hade någon telefon med sig hit köper en ny för 9.99 pund innan vi börjar söka jobb.
Beställer hamburgare och cider när vi är less på jobbletandet.
Drar sedan vidare och avslutar kvällen med prat och dans.
Lördagmorgon inleds med exploderande ägg och hur goda kakor som helst - chokladtäckta chokladkakor med choklad inuti <3 (Området vi bor i till vänster. Ser förvånansvärt lite sunkigt ut på bild.)
Lunch på stan efter en massa jobbsökande.
Sofie och ett hus i Covent Garden jag skulle vilja bo i.
På kvällen drar vi till Camden och hittar en vansinnigt härlig pub med liveband som spelar britpop. Bra helg.
(Mina och Elinas bilder. Och vi hittade lösningen till konservöppnaren igår. Success.)
Första dagen (eller andra? Beror på hur man räknar antar jag).
Dagen börjades med en iskall dusch för att resten av folket i huset redan använt upp varmvattnet. Sedan åt vi frukost och såg att yoghurten vi köpt för att äta med flingor mer var som turkisk yoghurt som knappt smakade något, men det gick bra ändå. Åkte tunnelbana in till stan för att kolla runt lite; vi besökte det fina Covent Garden och så gick vi in i St. Paul's Cathedral som var helt enorm. Sen så fixade vi nya SIM-kort till våra telefoner, så nu har vi nya engelska nummer istället för våra gamla. När vi skulle hem bytte vi tunnelbanelinje från central line till district line på en station som hette Banks. Det var ett dåligt val för vi fick gå hur långt som helst under marken för att komma till nästa plattform. Och vi som redan var trötta på att gå. Vi gick i allafall in på Tesco för att handla middag innan vi gick hem, och jag är redan lite irriterad på maten som finns här. Mjölken smakar skumt, det finns inget fil eller liknande, flingorna är bara vita puffsaker med socker och mörkt bröd är det inte lönt att leta efter i mataffären. Vad lever man på här egentligen?
Vi kokade ägg och te över gasspis för första gången och åt frukosten i den desperat inklämda lilla bakgården med päronträd och höga plank med läskigt grov taggtråd på toppen.
St. Paul's Cathedral. (Dessa bilder återigen stulna från Elina).
Och en enormt suddig mobilbild från tunnelbanan där alla tre ser sjukt konstiga ut.
Framme i London
Klockan fem imorse ringde klockan och det var dags att börja göra sig i ordning för att dra iväg mot flygplatsen och checka in väskorna innan sklockan sju. Efter en massa gråt och hejdåkramar steg jag på planet till Stockholm och efter någon timma var vi framme. Vid elva steg vi på planet till London med tanken om att vara där vid ett lokal tid, men som en liten överraskning fick vi istället veta efter en halvtimma i luften att det var något fel på vårt plan så vi var tvugna att vända tillbaka till Arlanda och vänta i tre timmar på ett nytt flyg. (Så jag ljög lite i tidigare inlägget, vi åkte inte föränn halv fyra.) Väl framme i London åkte vi en 90 minuters tunnelbaneresa till östra London där vi har bokat vårt boende för de första tolv dagarna; ett gult rum i ett litet hus inklämt i en lång rad av andra inklämda små hus i ett ganska sunkigt område. Så nu, efter en sen middag på Subway och ett snabbt besök på Tesco, sitter vi i sängen med varsin dator och kollar på bilder och äter chips.
På flygplatsen i Umeå och på planet till Stockholm.
CV-skrivande under pausen på Arlanda.
På planet till London.
Vi lekte lite med webbkameran på datorn.
Farväl alla mina kära, vi ses snart <3
Nu lämnar vi Sverige. Glad och ledsen om vartannat.
Tio timmar kvar tills flyget går.
De här senaste dagarna har varit fyllda med packning av både rum och väska, och mitt rum har gått från att ha varit helt kaos till att nu vara rätt tomt. Väskan är proppad så mycket som möjligt, så grejer som ska med hädanefter får jag trycka ner i handbagaget istället.
Efter att ha kastat fram denna hög med kläder insåg jag att det här inte skulle funka. Typ hälften fick åka ner i en kartonglåda och ställas på vinden istället.
Hejdå mitt långa underbara irriterande hår, nu är det slut.
Såhär såg jag ut innan jag cyklade till dragonskolan och klippte mig för bara 200 kronor. Fett värt.
Såhär ser jag ut nu. Är sjukt nöjd.
Vet inte vad jag håller på med.
Det känns som att jag skjuter upp saker lite väl mycket nu på senare tid. Kanske borde jag packa väskan mer än vad jag gör, kanske borde jag packa ihop mitt rum mer än vad jag gör. Det finns mycket jag borde göra egentligen, skulle jag tro. Men det är väl så det ska vara också. Ta det lugnt fram till sista dagen då man istället måste springa omkring som en liten idiot i lägenheten för att hinna allt. Japp.
Igår hade jag en spontankväll med Hanna då jag ansåg att vår träff för typ två veckor sedan inte kunde vara den sista.
Fyra nätter innan vi drar. Spännande. Men det känns trist att säga hejdå till folk, att inte kunna träffa alla man lämnar här hemma. I och för sig är jag ju inte borta så himla länge, ett halvår/år går ju fort? Så egentligen är det ju mer ett "hej, nu är det ett tag tills vi ses men det är inte så långt kvar ändå". Men jag antar det beror på att man byter land och inte bara stad. (Sen får vi ju hoppas att vi lyckas fixa jobb och boende nu då så jag inte kommer hem mitt i alltihop efter två veckor. Det skulle kännas lite fult.)
Snart kommer Anna. Sista gången vi ses innan jag åker, men det kommer inte dröja länge innan vi möts igen, på riktigt. I december kommer hon till London så då kan vi ses, wooh! Happiness.
Snart kommer Anna. Sista gången vi ses innan jag åker, men det kommer inte dröja länge innan vi möts igen, på riktigt. I december kommer hon till London så då kan vi ses, wooh! Happiness.
Monica Z
Superbra film; såg den på bio igårkväll med Elina och vi gick riktigt nöjda ifrån biografen. Filmen hade som en sådan härlig känsla i sig och det var så himla fint med 60-talet. Kläderna var underbara, frisyrerna eleganta och sminket så galet snyggt. Handligen om Monica Zetterlunds dramatiska liv som jazzsångerska i Stockholm var intressant att följa och skådespelerskan Edda Magnason var helt lysande. Hon var verkligen hur bra som helst. Tummen upp till denna alltså.
0:10, jag dör, så snyggt.
Oväntad post
Kommer hem och hittar ett tjock brev adresserat till mig, öppnar det och hittar Iron Man 3 däri. Jag hade vunnit en tävling jag gick med i för någon månad sen då jag gått med i en annan tävling om biobiljetter till Monica Z (som jag hemskt gärna vill se), och jag hade inte alls tänkt mer på Iron Man 3 tävlingen efter det. Men så vann jag och jag började gapskratta för det var så konstigt. Men filmen är ju hur bra som helst så det är ju bara att tacka och ta emot.
Jag är glad iallafall.
Kvällar då man inte vet vad livet spelar för spel med en.
Lite party har aldrig dödat någon.
Fredagkväll och jag bestämer mig i sista minuten för att stanna i stan och gå på hemmafest, varför inte liksom? Det visar sig vara typ det bästa valet jag gjort på länge för festen är sjukt rolig och den bästa hemmafest jag varit på för den delen (min syster = bästa festfixaren alltså).
Hallen nån gång under kvällen, typ trettio pers härinne. (Snodde bilden från facebook).
Vi sitter i vardagsrummet och dricker drinkar, hänger på balkongen som alltid är full med rökare och dansar till musiken där det finns plats. Folk frågar vart jag kommer ifrån, Umeå svarar jag men de tror mig inte för "du pratar inte norrländskt iallafall" utan de tycker jag låter skånsk/göteborsk/nånstans söderifrån. Jag säger "he" och vi kommer överens om att jag är norrländsk. Vi dricker mer cider, dansar limbo i hallen och det hinner blir ljust ute igen innan festen slutar vid fem. Somnar sex men vaknar tio för jag måste hjälpa städa lägenheten som ser ut som kaos. Lätt bästa festen någonsin.
Important stuff.
Nu har jag och Elina vandrat i stan och kollat upp saker på banken och försäkringsbolaget om hur saker och ting blir då man flyttar utomlands, och fått svar på lite frågor osv osv. Fin framhörhållning där, två veckor innan vi lämnar landet. Men ja. Sen skulle jag kolla om min mobil var operatörslåst eller inte, vilket inte gick på telia så jag får ta reda på det nån annanstans. Skulle kännas hyfsat surt om mobilen inte går att använda när jag skaffat nytt nummer.
Fotografering med Elina
Snygg.
I'm ready to go (get me out of my mind) ~
Lördag och jag möter upp Hanna på stan. Vi köper svindyr nougat som smakar sådär och kanderade nötter som blir trösten. Vi sitter vid kajen i solen och diskuterar allt mellan himmel och jord innan vi går hem till mig och bakar pizza och ser på film och går på nattpromenad.
Det är bara 16 dagar kvar tills vi far. Jag och Elina satte oss ner och gjorde upp en 4 sidor lång packlista på vad vi ska lyckas klämma ner i våra resväskor. Det är fruktansvärt svårt att packa ner sitt liv i bara en väska. Sen så är boende för tolv dagar nu fixat! Tolv dagar har vi på oss att hitta permanent boende och jobb för att klara oss. Känns bra. Vi kommer bo hos en liten tant i östra London som verkar snäll och dela hus med en massa andra människor på resande fot. Förhopningsvis kommer det vara trevligt folk.