Ännu en dag på jobbet.

Vad har det varit med dessa två dagar? Knappt något folk alls på restaurangen. På riktigt. Mellan sex och sju igårkväll syntes inte en själ till och vi i personalen hade ingenting att göra. Nån gång efter sju kom ett par, som gick nån gång där innan åtta, men det var allt. Ikväll kom inte så många mer än gårdagen. Så i brist på saker att göra började vi torka taken. Torka taken. Jisses. 
   Sånthär är ibland det som är lite drygt med att jobba på restaurang. Det är oftast aldrig den där perfekta balansen med gäster utan det är antingen alldeles för mycket folk så man springer omkring som en liten idiot för att hinna ta emot alla beställningar och servera all mat, eller så är det alldeles för lite folk så man inte har något att göra alls utan vänder sig till städning och börjar leta upp varenda litet dammkorn. Min räddning har oftast varit att torka vinkylen som står längst bak i baren. Ni kan inte ana hur många gånger jag torkat den där vinkylen. 
   I alla fall har jag lite funderingar om folk som går på restaurang i allmänhet. Hur de tänker, speciellt med placeringar. För ibland undrar man ju, varför de gör som de gör. Till exempel, när alla bord utom ett i restaurangen är dukade, och gästerna sätter sig vid det odukade bordet. Liksom varför väljer man det? Och om det bara finns ett långbord för åtta personer i hela restaurangen, varför måste ett sällskap på två personer sätta sig just där, då det finns gott om lediga två- och fyraplatsbord? Jag förstår inte vad som är grejen med det. Men det kan ju förstås bara vara jag som missat något. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback