ellerhur.blogg.se

Fredag och vi sorterar ihop våra megahögar med CV:n. Världens slarvfel med hur flytande engelsk jag är och Elina sätter ihop häftapparaten.

 

Lagar fattigmansmat av pasta och tomatsås för att vi inte fattar hur konservöppnaren till bönburken fungerar. 

 

Sofie som inte hade någon telefon med sig hit köper en ny för 9.99 pund innan vi börjar söka jobb.

 

Dagen börjades med en iskall dusch för att resten av folket i huset redan använt upp varmvattnet. Sedan åt vi frukost och såg att yoghurten vi köpt för att äta med flingor mer var som turkisk yoghurt som knappt smakade något, men det gick bra ändå. Åkte tunnelbana in till stan för att kolla runt lite; vi besökte det fina Covent Garden och så gick vi in i St. Paul's Cathedral som var helt enorm. Sen så fixade vi nya SIM-kort till våra telefoner, så nu har vi nya engelska nummer istället för våra gamla. När vi skulle hem bytte vi tunnelbanelinje från central line till district line på en station som hette Banks. Det var ett dåligt val för vi fick gå hur långt som helst under marken för att komma till nästa plattform. Och vi som redan var trötta på att gå. Vi gick i allafall in på Tesco för att handla middag innan vi gick hem, och jag är redan lite irriterad på maten som finns här. Mjölken smakar skumt, det finns inget fil eller liknande, flingorna är bara vita puffsaker med socker och mörkt bröd är det inte lönt att leta efter i mataffären. Vad lever man på här egentligen?

 

 

 

Klockan fem imorse ringde klockan och det var dags att börja göra sig i ordning för att dra iväg mot flygplatsen och checka in väskorna innan sklockan sju. Efter en massa gråt och hejdåkramar steg jag på planet till Stockholm och efter någon timma var vi framme. Vid elva steg vi på planet till London med tanken om att vara där vid ett lokal tid, men som en liten överraskning fick vi istället veta efter en halvtimma i luften att det var något fel på vårt plan så vi var tvugna att vända tillbaka till Arlanda och vänta i tre timmar på ett nytt flyg. (Så jag ljög lite i tidigare inlägget, vi åkte inte föränn halv fyra.) Väl framme i London åkte vi en 90 minuters tunnelbaneresa till östra London där vi har bokat vårt boende för de första tolv dagarna; ett gult rum i ett litet hus inklämt i en lång rad av andra inklämda små hus i ett ganska sunkigt område. Så nu, efter en sen middag på Subway och ett snabbt besök på Tesco, sitter vi i sängen med varsin dator och kollar på bilder och äter chips. 

 

Det känns fortfarande hemskt att jag sagt hejdå till min fina syster. På planet försökte jag lyssna på Kings of Leon men det funkade fan inte för det är din skiva, och jag blir tårögd bara jag tänker på att vi inte kommer ses varje vecka nu längre. 

 Nu lämnar vi Sverige. Glad och ledsen om vartannat.

De här senaste dagarna har varit fyllda med packning av både rum och väska, och mitt rum har gått från att ha varit helt kaos till att nu vara rätt tomt. Väskan är proppad så mycket som möjligt, så grejer som ska med hädanefter får jag trycka ner i handbagaget istället. 

Det känns som att jag skjuter upp saker lite väl mycket nu på senare tid. Kanske borde jag packa väskan mer än vad jag gör, kanske borde jag packa ihop mitt rum mer än vad jag gör. Det finns mycket jag  borde göra egentligen, skulle jag tro. Men det är väl så det ska vara också. Ta det lugnt fram till sista dagen då man istället måste springa omkring som en liten idiot i lägenheten för att hinna allt. Japp. 

Fyra nätter innan vi drar. Spännande. Men det känns trist att säga hejdå till folk, att inte kunna träffa alla man lämnar här hemma.  I och för sig är jag ju inte borta så himla länge, ett halvår/år går ju fort? Så egentligen är det ju mer ett "hej, nu är det ett tag tills vi ses men det är inte så långt kvar ändå". Men jag antar det beror på att man byter land och inte bara stad. (Sen får vi ju hoppas att vi lyckas fixa jobb och boende nu då så jag inte kommer hem mitt i alltihop efter två veckor. Det skulle kännas lite fult.) 
Snart kommer Anna. Sista gången vi ses innan jag åker, men det kommer inte dröja länge innan vi möts igen, på riktigt. I december kommer hon till London så då kan vi ses, wooh! Happiness.

Superbra film; såg den på bio igårkväll med Elina och vi gick riktigt nöjda ifrån biografen. Filmen hade som en sådan härlig känsla i sig och det var så himla fint med 60-talet. Kläderna var underbara, frisyrerna eleganta och sminket så galet snyggt. Handligen om Monica Zetterlunds dramatiska liv som jazzsångerska i Stockholm var intressant att följa och skådespelerskan Edda Magnason var helt lysande. Hon var verkligen hur bra som helst. Tummen upp till denna alltså.

0:10, jag dör, så snyggt. 

Kommer hem och hittar ett tjock brev adresserat till mig, öppnar det och hittar Iron Man 3 däri. Jag hade vunnit en tävling jag gick med i för någon månad sen då jag gått med i en annan tävling om biobiljetter till Monica Z (som jag hemskt gärna vill se), och jag hade inte alls tänkt mer på Iron Man 3 tävlingen efter det. Men så vann jag och jag började gapskratta för det var så konstigt. Men filmen är ju hur bra som helst så det är ju bara att tacka och ta emot. 

 

Fredagkväll och jag bestämer mig i sista minuten för att stanna i stan och gå på hemmafest, varför inte liksom? Det visar sig vara typ det bästa valet jag gjort på länge för festen är sjukt rolig och den bästa hemmafest jag varit på för den delen (min syster = bästa festfixaren alltså). 

 

Hallen nån gång under kvällen, typ trettio pers härinne. (Snodde bilden från facebook). 

Vi sitter i vardagsrummet och dricker drinkar, hänger på balkongen som alltid är full med rökare och dansar till musiken där det finns plats. Folk frågar vart jag kommer ifrån, Umeå svarar jag men de tror mig inte för "du pratar inte norrländskt iallafall" utan de tycker jag låter skånsk/göteborsk/nånstans söderifrån. Jag säger "he" och vi kommer överens om att jag är norrländsk. Vi dricker mer cider, dansar limbo i hallen och det hinner blir ljust ute igen innan festen slutar vid fem. Somnar sex men vaknar tio för jag måste hjälpa städa lägenheten som ser ut som kaos. Lätt bästa festen någonsin.

 

Nu har jag och Elina vandrat i stan och kollat upp saker på banken och försäkringsbolaget om hur saker och ting blir då man flyttar utomlands, och fått svar på lite frågor osv osv. Fin framhörhållning där, två veckor innan vi lämnar landet. Men ja. Sen skulle jag kolla om min mobil var operatörslåst eller inte, vilket inte gick på telia så jag får ta reda på det nån annanstans. Skulle kännas hyfsat surt om mobilen inte går att använda när jag skaffat nytt nummer. 

 

Lördag och jag möter upp Hanna på stan. Vi köper svindyr nougat som smakar sådär och kanderade nötter som blir trösten. Vi sitter vid kajen i solen och diskuterar allt mellan himmel och jord innan vi går hem till mig och bakar pizza och ser på film och går på nattpromenad.

 

Det är bara 16 dagar kvar tills vi far. Jag och Elina satte oss ner och gjorde upp en 4 sidor lång packlista på vad vi ska lyckas klämma ner i våra resväskor. Det är fruktansvärt svårt att packa ner sitt liv i bara en väska. Sen så är boende för tolv dagar nu fixat! Tolv dagar har vi på oss att hitta permanent boende och jobb för att klara oss. Känns bra. Vi kommer bo hos en liten tant i östra London som verkar snäll och dela hus med en massa andra människor på resande fot. Förhopningsvis kommer det vara trevligt folk. 

 

Det är mindre än tre veckor kvar tills jag flyttar hemifrån och byter land. Det känns helkonstigt och jag har inte alls insett att det är så snart. Även fast jag börjat rota igenom mina gamla saker och sorterat ut garderoben, har jag mycket kvar att göra. Troligtvis kommer jag skjuta upp det mesta till sista veckan.

I samband med att jag förbereder inför London kommer väldigt mycket lyssnande på The Smiths. För de är så himla bra och de får mig alltid peppade på allt som kommer (även fast texterna kan vara hur ledsamma som helst men det gör inget).

 

 

Har känt mig lite "husmor"-lig på sistone och både bakat och lagat mat nu när jag varit hemma och ledig. Lagade först denna supergoda laxrätt med kesotäcke, sen bakade jag både chokladbröd, morotskaka och ett bröd fullt av nötter och stuff som nu är uppätet för det var så himla gott. Min logik då det gäller bröd är oftast att ju mörkare och grovare och fullare med nötter och bitar och grejs brödet är, desto godare blir det. Sen så hittade jag för några veckor sedan studentkrubb.se, en sida som visar recept på enkel och billig mat. Känns som en sida jag kommer hänga rätt mycket på nu då vi drar till London och blir fattiga ungdomar som inte kommer ha råd med så mycket mer än torkade bönor och nudlar från Tesco.

 

 

 

Anna kom hem till mig igårkväll och vi bakade denna kaka med kaffesmak (<3) och så for vi och badade i regnet innan vi åkte hem och stekte scones med kardemumma/kanelsmak och vaniljsmak och såg på sista James Bond och drack te och pratade om livet.