ellerhur.blogg.se

Måndag igår och det tog mig ca halva dagen innan jag insåg att det inte var söndag, av någon anledning. Syster drog till jobbet medan jag gick ut för att söka jobb och efter middag for jag och tränade och det äger att slå och sparka allt vad man kan på en vadderad stolpe (nej, jag är inte arg eller nåt). Hursom, vad som hänt dessa dar är att i torsdags var det Anders födelsedag så det blev födelsedagsfika och mormor bjöd på sju sorters kakor. Mats som köpt en ny bil eller nåt hade fått en folkvagnstårta från Finas som också lades till fikat så att någon skulle kunna äta upp den. 

Det känns så bra det här. Att vara hemma igen. Jag saknar inte London längre. I början gjorde jag det några dagar. Men liksom det var väl väntat. Men nu - nej. Inte längre. Eller jo, småsaker som kanske var det där lilla extra. Typ friheten att kunna göra vad man ville när man ville. Men det är nog bara det. Ser tillbaka på allt roligt jag gjort där borta och tänker att jo, visst kan jag komma tillbaka på besök nån gång. En helg eller kanske någon vecka. Men inte för att bo där igen. I hopträngda, svinigt dyra, sunkiga kollektiv, eller bo någonstans ute i nån håla i ytterzonerna. Det är inget jag saknar. Inte heller livsmedelsbutikerna med idiotsystem eller de skabbiga gatorna. Jag är absolut inte negativ mot staden; hade jag inte bott där redan skulle jag vilja flytta dit för det var riktigt kul. Men när man bott där en gång, redan gjort och upptäckt allt det där nya förut, så känns det just nu som att det inte finns något som får mig att vilja flytta tillbaka dit. London är underbart, men. Det finns en massa men. Och nu är jag tillbaka här och det är så rent och fint. Jag är tillbaka hos mina gamla kompisar som jag saknat så mycket och jag bor i en fin liten lägenhet som inte kostar skjortan fastän den inte delas med 15 andra människor. Och folket är nära och det finns plats för spontanitet och det är lugnt och man känner inte stressen från de miljontals människorna på gatan som förr. Det är så jäkla skönt. Och jag kan cykla igen utan att behöva riskera livet ute på vägarna och det är så härligt för jag älskar att cykla. Man liksom bara flyger fram och det går fort och lätt och det äger. Dessa tankegångar om London kommer dock säkert gå i vågor men just nu surfar jag på vågen som ett jäkla proffs och mår bara bra. 

I fredags  hängde jag hos Sofi med både känt och okänt folk där vi testade massa olika sorters exotiska frukter. Den ena värre än den andra faktiskt, och vi kom fram till att orsaken varför exotiska frukter ens säljs måste vara pga deras unika utseenden för det var inte många frukter som var goda. Sharon, granatäpple och melon låg i toppen tillsammans med den enda frukten vi faktiskt inte ens visste vad det var men den vi trodde skulle vara vidrig som fasen. Överraskande nog smakade den passionsfrukt. Nedan: Stjärnfrukt och fikon. 


Tora och Fredrik och ett fat med Drakfrukt.

Snart en vecka sedan, i lördags, var min sista dag i London. Under dagen fixade jag det sista innan jag tog bussen till Camden för att möta upp Elina. Hittar henne chillandes vid The Regent's Canal, dinglandes med benen mot vattnet. Lilla människan i mitten på bilden med svarta jeans, grön tröja och solglasögon; that's Elina. Vi hänger där ett tag innan jag inser hur törstig jag är, och på jakt efter nåt att dricka vandrar tankarna till frozen yoghurt så istället för att hitta nåt Tesco går vi till Fro-Yo stället Samba Swirl och köper den största fro-yo:n med tre olika smaker:  jordnötssmör, choklad och sommarbär, och öser på med olika toppings. 


Senare på kvällen tar vi en timmes promenad österut till Islington för att träffa Sofie och gå på en fransk restaurang kallad Le Mercury, för tydligen skulle de servera svinigt god fransk mat utan att man blir pank på köpet. Men en obokningsbar restaurang med ett sådant rykte är förstås fullsatt så efter en liten promenad på jakt efter en annan restaurang hittar vi Fig & Olive som var lite halvfancy och hade lite av varje på menyn. 


Vi väljer alla tre att äta musslor i vitvinssås med chips och det är så jäkla gott. Musslor är dessutom väldigt praktiskt att äta om man vill att maten ska räcka länge, för det är rätt pilligt att få ut musslorna ur skalen så det tar sin lilla tid. Och tjejerna matchar varandra i gult och grönt.

Kort om just nu för jag vet inte vad. Jag sitter och skriver CV:n och presonliga brev för hela slanten och det börjar bli jädrigt tradigt. Usch för denna process alltså. Livet tillbaka i Sverige känns bara bra hittils och faktumet att jag är arbetslös för tillfället är inte så jävla hemskt som i London för här känns det inte lika tomt? Så jag dör inte av att inte ha ett jobb just NU för jag är en positiv liten älg som tror att hon säkert kommer få jobb någon gång snart så fort hon börjar söka. Det är bara det här med att skriva personliga brev inför ansökningarna. Pls ge mig något som tar mig någonstans. Lyssnar på radio som man gör ibland när Spotify kruppar och plötligt är det fest på G och jag vill dansa, sommar, vågor. Du gör mig, liksom. House drop.

Fredagkväll och sista utekvällen med gänget i norr. Tar tuben till Camden för att möta upp Sofie innan vi möter upp de andra. Som vanligt är det fullt av liv och rörelse i Camden och folk överallt. 

Tidigt imorse runt 02.00 var det dags för mig att påbörja min flytt från London. Gick ner till gatan för att ta buss 10 in till stan och väntade i en halvtimme, satt på mina väskor och var lite allmänt less och trött då jag inte pallat att gå och lägga mig och sova innan eftersom jag ändå bara skulle fått en ynka timmes sömn. 


Från stan tog jag bussen till Stanstedt, checkade in väskorna och sedan var det bara att vänta på flyget. Dricker te på Starbucks och chillar vid datorn innan vi får borda planet som lyfter 07.20. "Äntligen sömn" tänker jag men nejdå, inte alls. Man är vaken hela natten men kan inte sova på morgonen, vad är problemet egentligen. Landar 11.20 svensk tid och möter mamma som kommit för att hämta mig, jag känner mig lite sliten och äter panini med hamburgerdressing till frukost innan vi åker hemåt. 

Varning och förlåt mig för denna långa text utan bilder som är egentligen helt jättecheesy och nästan dramatisk, som en historia, en redogörelse osv osv men det är härligt att skriva sånt här, på detta sätt, att få skriva av sig om allt för man mår bra då, och natten har börjat gå över till morgon och jag är ensam och dygnar och är lugn och lättad men deppig och trött så därför är det okej att det här inlägget blir som det blir. Ni kan sluta läsa här egentligen. Bespara er tiden till något vettigare. Jag lovar.

Det är inte många som vet om detta än. För jag har bara sagt det till några få.
Så kanske blir detta världens överraskning för er, eller inte. Jag vet inte. Men iallafall.

Idag flyttar jag ifrån London. 

 

Om några timmar kommer jag befinna mig hemma igen, i Umeå, i Sverige. Bland familjen och gamla kompisar. Det kommer kännas bra att komma hem igen, fastän jag är fylld av ångest och vemod av att lämna London. Eller var fylld av ångest och vemod. Just nu vet jag inte vad jag känner för jag tror inte jag riktigt inser att jag flyttar härifrån. Det kommer bli så kul att komma hem igen och kunna hänga med systra mi som jag saknat så jävla mycket och jag har redan mycket att längta till, men som alltid när man lämnar något så tar det emot lite. Och det gör det nu med. För jag har haft så himla roligt under detta år, lärt mig så mycket nytt här borta och förändrats till det bättre. 

 

Jag tror att jag upplevt både de bästa och värsta tillfällena i mitt liv här faktiskt, om jag ska vara ärlig. Jag har mått både som bäst men också som sämst. Jag hatade denna stad i början för jag hade en sådan sjuk hemlängtan, men med tiden fick jag upp ögonen för dess charm, upptäckte och upplevde en hög av nya saker. Jag hade massa roliga dagar och kvällar och helger fastän vi jobbade som svin ibland, och saker blev bara allmänt jättebra. Jag gillar livet man får fastän det har sina nackdelar, men det har allt. Saker och ting är så annorlunda, ibland helt otroligt bra och ibland helt sjukt idiotiska vilket man får skratta åt många gånger och jag trivs bra med att bo i ett engelsktalande land och ha mitt egna hemliga språk som egentligen inte är så hemligt alls faktiskt. Men trots det är nu det dags för nya tag och dags att åka hem ett tag. Kanske kommer jag tillbaka, kanske åker jag någon annanstans. Vi får se. Men jag är nöjd med allt jag gjort här borta och ångrar ingenting. Jag har så många bra minnen att tänka tillbaka på, så många bilder och jag är så jäkla nöjd över att jag skaffade denna blogg som jag kan läsa igenom ibland, gå tillbaka bland arkiven och le åt allt vi gjort. Det är svårt att förstå att det redan gått ett helt år, men tiden går ju fort när man har roligt.

 

Det svåra med att flytta härifrån kommer dock inte vara att lämna staden i sig, även om jag kommer sakna att gå på dessa skabbiga gator och åka buss på fel sida av vägen nu i början. För trots allt är det bara en stad. Utan det är ju livet här och mina vänner. Elina och Sofie, mina två kompanjoner jag levt ihop med i ett år, varav nio månader i samma rum.  Mina systrar, my mom and dad, mina partners in crime och allt annat. Det suger så jävla hårt att behöva att lämna dem för vi har upplevt så mycket galet ihop, gått igenom så mycket konstigt, levt nästan på varandra utan att ha bråkat och vi har haft så sjukt kul. Kommer sakna allt parkhäng, våra street food luncher, alla middagar på tragus, alla kvällar när vi äter glass och kakor i nåns säng och pratar om typ allt, alla skabbiga pubar vi hängt på, alla missade nattbussar och allt ramlande fram på gatorna när vi inte bryr oss ett skit om någonting. Alla minnen från våra boenden, gula rummet, tysken, dubbelrummet med "the crack", trippelrummet och the fucking Italians, hur vi sparkar upp dörren varje kväll i Paddington och "köp fler spara mer" ciddelidde. Typ detta kommer jag sakna rätt mycket. Svinigt mycket. Och det känns så himla underligt att vi inte kommer kunna hänga varje vecka längre, att vi inte kommer bo i samma stad eller ens samma land. Konstigt. Tråkigt. Det sög att lämna er ikväll ska ni veta.

 

Men, nu ska vi inte bli alltför ledsna här. Jag får vara glad över att jag varit med om allt detta, glad över att jag flyttade hit ihop med dem och glad över att jag flyttade hit över huvud taget. Det bästa jag gjort och jag är så nöjd med allt. Ett fint år har passerat, alldeles för fort egentligen, och jag har haft det bra. Och det känns bra. Fastän jag sitter på flygplatsen nu, dricker min sista kopp Starbuckste för denna gång och väntar på mitt flyg som går om några timmar. Det känns bra ändå. 

Måndag och jag har inget speciellt för mig; livet som arbetslös ger en rätt mycket fritid. Så på eftermiddagen tar jag bussen till min arbetslöse vän och går på Poppy's i Shoreditch för att äta Fish n' Chips. Faktiskt första gången jag äter Fish n' Chips i landet med Fish n' Chips, ifall man inte räknar med den kvällen i höstas då vi delade på en portion, vilket jag inte gör. Det är jättegott och vi får Coca-Cola på glasflaska. 


Och i tisdags efter lite fix hemmavid tog jag bussen till Camden för att återigen möta upp Elina. Drog till Camden Lock Market och köpte oss varsin låda skabbig kinamat till middag för 3 pund. 

Torsdag och vi befinner oss i öst hos Elina för att ha grillkväll (pga en burk värdefull beasås vi var tvugna att äta upp någon gång). Möts upp på Sainsy och inhandlar ingredienser innan vi går hem till Elina och börjar laga mat. Elina fixar potatisar i ugn medan jag och Sofie blandar ihop Sangria i en stor kastrull.


Provsmakning sker med slev såklart. 

 

Lite blandade bilder från vad som hänt i veckan förutom Hampstead i onsdags och grillkväll i torsdags. Måste börja med att mina knän ser alldeles förjävliga ut faktiskt. Jag ramlade någon gång förra veckan och såhär kom de att se ut; räknade upp till sex blåmärken på mina ben för någon dag sedan. Fortsätter sedan med att:

1. Nu har jag smakat Cherry Cola; inte särskillt gott men heller inte så äckligt som jag föräntat mig. Det smakar typ Coca Cola men med en eftersmak av den där syntetiska körsbärssmaken som finns i saft och godis.

2. Var på affären en dag och hittade en Mojitoisglass. Notera att det står "With RUM" och "Adults only" i den svarta lilla bubblan. Alkoholprocentig isglass alltså, semanpå! Inte för att det var så mycket, men ändå. Liksom tanken att göra glass av en drink. Standart UK att den också ligger bland all vanlig glass. Barnvänligt.

3. Köpte äntligen ett mobilskal till telefonen. Produktplacering, jajjemän. 

 

I måndagskväll gick jag in till stan för att möta upp Sofie. Hade äntligen bestämt mig för att köpa ett par vagabondskor och hittade i samma veva också en höstjacka som var ursnygg. De två "stora"grejerna jag behövde inför hösten, avklarade på en och samma kväll. Lyckat för att vara jag. Hittade ockås denna fluffjacka som var urmysig men som jag lät hänga kvar för fluffkläder brukar inte göra sig vackra i regn och snö. 

I lördags firade vi Sofie som fyllt 20 år med att äta tacos hemma hos mig innan utgång i Camden. Högg upp ett berg av grönsaker och dukade fram vår "svenska" tacos. 


Sofie fick sin födelsedagspresent av mig och Elina inslaget i en gammal meny från ett burgarställe jag provjobbat på i början av vår tid här i London som jag hittade i min resväska när vi panikslagest (fast nej inte riktigt) letade efter omslagspapper. Inuti fanns en randig tröja, en basker och Harry Potter på franska. Franskt tema för Sofie som såg ut som en äkta fransyska (nästan) där hon stod i sina nya kläder.

Igår hade jag inga större planer för dagen, så istället för att sitta hemma och dega tog jag tuben norrut till Hampstead och Hampstead Heath för att kika hur det såg ut, då jag haft flera personer som sagt åt mig att jag bör åka dit någon dag. Tuben var som vanligt full av folk. 



Hampstead var jättegulligt med en massa kullerstensgator och små gränder kors och tvärs och vimplar i olika färger prydde lyktstolparna vilket var fint. Det var ganska kullrigt och man gick alltid i en backe upp eller ner. Fick det berättat för mig av en tant som bodde där att Hampstead förut var en by som blivit liksom inbyggd i London när London växt som stad. Bykänslan bevarades dock och det är därför det är ett så mysigt ställe. Tur det. 

Förra söndagen var jag och Sofie medbjudna på ett Silent Disco på Barfly i Camden med våra kompisar som bor i Kentish Town. Innan discot for vi hem till dem på förfest och på vägen dit tog vi asmånga selfies, bland annat med en jättesöt liten vit bil som stod parkerad på gatan. 


Gruppen människor vi hängde med under kvällen. Ville ta en gruppbild och ropade "Smile!" som man gör när man är fotograf men någon sa "sad faces" istället så alla ser ledsna ut, men sen blev de glada. Uppifrån och ner: Chris, Rebecca och Elin (vi var inte de enda medbjudna svenskarna), Oliver, Nick, Tom och Sofie. 


Hängde hemma hos dem i några timmar och hade det trevligt innan det var dags att gå till Barfly. Jag, Sofie och Tom hamnade lite efter för vi stod och chillade på balkongen då de andra bestämde sig för att dra, så vi fick gå ensamma men tog massa roliga bilder på vägen dit fastän de flesta blev rätt kassa.